Jag bedriver en träningsform nere i Landsrkona som är funktionellt anpassad för de kraven som motocross eller enduro ställer på oss. Genom en strukturerad och målinriktat upplägg så periodiserar vi olika tider pulser och belastning.
Jag är även med Bill och föreläser om Träningslära och framför allt styrkedelen.
Det ligger också på mitt bord att skicka ut DEP och underhålla våran hemsida för er som kommer och besöker den.
Jag slutade väldigt tvärt då jag tyckte att omklädningsrummen luktade äckligt och började på innebandy istället. I innebandyn var vi det i särklass bästa laget i vår årskull. Vi vann allt som vi ställde upp i, för vi hade alla det som man kallar vinnarskalle. Vi gav oss aldrig, och jag tror att det har något att göra med hur jag alltid har sett på idrott. Hur jobbigt än ett träningspass var, så skulle jag bara genomföra det. Och det är samma med motocross som jag varvat med innebandy och det gör jag fortfarande. Jag har, tack vare det, fått en bra atletisk grund som jag har nytta av idag.
Men det började inte på riktigt ta fart förrän jag blev runt 10 år då jag och min far Bill började köra teknikträning samt tävla i 14-klubbars 80 cc klass där jag låg i toppen i 2 år. Vi har alltid kört 100% teknikträning och vi har aldrig brytt oss om hur fort det gick, utan bara att körningen var tekniskt korrekt. så när jag året 2002 tog steget upp till 125 cc fick jag en förfråga att gå med i team Körolen. Körolen var ett team som drevs av Jan Östlund och var ett team som ville få förare att blomstra ut. Teamet bestod av mig, Mathias och Markus Svärd samt Erik och Kalle Östlund. Teamet gav oss mängder med fler körtimmar än vad alla andra fick och med Andreas frisk som tränare hade vi ett vinnande koncept. Det året skulle bli det bästa och det värsta året. Kommande år var verkligen det som vi hade hoppats på, att allt skulle falla på plats. Jag ställde upp i DM med stora namn som Robin Ember, Robert Lind, Roger Mortier. Jag tog starten och drog snabbt ifrån. Men efter en tragisk vurpa blev jag skärrad, rädd och bröt tävlingen. Jag kom aldrig riktigt tillbaka efter det och jag beslutade mig för att sluta köra motocross. Men det är svårt att helt lägga ner något som är det som skapade en. Så efter tre år började jag köra igen. Efter det har det varit fram och tillbaka en del gånger.
Jag blev introducerad för Crossfit vintern 2013 där jag blev varmt omhändertagen av en tränare som heter Raymond Hallgren som är tränare för tyngdlyftning och numera Crossfit. Och det var som en helt annan värld öppnade sig för mig och jag tänkte att detta är verkligen mitt rätta element. Träna hårt med hög puls samtidigt som man blir starkare, smidigare och får bättre kondition. Jag började fundera på att detta måste vara helt perfekt för motocrossförare och bestämde mig för att utbilda mig till Crossfitinstruktör. Jag ville dessutom få hela biten med träningslära och hur kroppen fungerar innan jag hoppade på instruktörsutbildningen. Och här är jag idag, med ett mål i sikte och det är att bli en av de främsta inom fysisk träning. Det känns oerhört spännande och jag är mer målinriktad än någonsin!
